I verkstaden

Intresset för knivar väcktes för cirka 15 år sen. I nybörjarivern gjordes ett stort antal knivar. Utvecklingen gick sedan mot dyrare och mer exklusiva material vilket gjorde att skapandet krävde mer noggrannhet, vilket i sin tur gjorde att varje kniv tar längre tid att få färdig.

Varje kniv är unik och jag gör oftast en kniv i taget. Bladen köper jag av smeder och bladslipare i Sverige och någon gång i Danmark. I övrigt gör jag allting på kniven och slidan. Lädret till slidan kallas rårandsläder som jag funnit vara bäst. Skaftmaterial köper jag på knivmässor och vissa dyrare träslag importerar jag från främst USA.

Jag gör främst traditionella skandinaviska bruksknivar och min tanke och förhoppning är att de skall användas i skog och mark samt på sjön, för jakt och fiske. Kanske någon skapelse av mig också ha ett samlarvärde.

En kniv blir till

En kniv tar totalt 15-20 timmar att tillverka. Många olika moment ingår när en kniv blir till, men även mycket väntetid. Läder och lim ska torka, till exempel.

Första steget är att välja ut ett skaftämne. På det ritas skaftets form in. Knivbladets övre ände stoppas in i knivämnet, men först träs bolstret på. Bolstret är bryggan mellan knivens handtag och kniveggen. Dels skyddar bolstret handen, dels ska det ge ett skönt grepp.

Det finns väldigt många olika skaftämnen. Hemma hos Torsten finns en stor låda med olika skaftämnen och det känns som en skattkista – fylld av trä i olika färger och träslag, med vackra mönster. Vissa träslag färgas också. Svensk masurbjörk skickas till USA för att stabiliseras och ibland färgas, för att sedan återvända hem och bli knivskaft.

För att göra klart skaftet så använder jag en bandslip och en rondell, samt några andra verktyg. Det gäller att se till att knivbladet får helt rätt vinkel mot skaftet. Det är många handgrepp och det tar tid att lära sig. Knivbladet bestämmer hur kniven ska se ut.

Bladet måste ansluta helt till knivskaftet, utan mellanrum, för att undvika bakteriebildning vid jakt eller fiske.  Här mäter jag noga och limmar sedan fast bladet med tvåkomponentlim.

Sen är det dags att skapa knivslidan, ibland med läder som jag färgat.  Tidigare har jag lagt knivbladet i ett kuvert och markerat dess form med nageln, för att få fram en mall. Eftersom jag vet att rårandslädret krymper 5-6 procent under torktiden lägger jag på fem millimeter ”sömsmån” när jag gör mallen.  Nästa steg blir att markera mallen på lädret och sen använda en syl för att skapa syhålen.

När jag syr ihop knivslidan, med kniven i, är lädret blött. Sen gäller det att få lädret att torka långsamt så att passformen blir fin. Jag sätter kniven i slidan och lägger dem i en plastpåse. Under torktiden gnuggar jag lädret med jämna mellanrum så att det inte blir apelsinhud på det. Jag vill ju att knivslidan ska bli slät och fin … man får utrusta sig med tålamod … jag brukar göra detta medan jag ser på TV.